Den 6 Maj för ett år sedan var det dags för semifinalen av Eurovision Song Contest!
Ett år sedan! Tiden går så fruktansvärt fort.
Jag kommer dock ihåg det som det vore igår.
Kommer ihåg när jag lämnar hotellet för att åka till arenan och repa inför kvällens semifinal.
När jag kommer ut står ett helt gäng med fans från Sverige, i Sannaperuker, sverigetröjor och svenska flaggor.
De sjunger Undo för mig och jag kämpar med att sminket inte ska smetas ut för mycket när tårarna kommer…haha… Det är ju så mycket känslor inför kvällen så det där stödet man får de minuterna gör att man nästan blir överväldigad. 
Efter rep och intervjuer så kände jag att jag ville vara själv ett tag. Det fanns lite nerver i kroppen såklart och ett oerhört sorl av människor utanför logen och för mig var det viktigt att kunna känna mig så lugn som möjligt.
Jocke kom in och vi pratade lite och jag somnade i hans famn på fem sekunder:) ca tre timmar innan sändning.
Den halvtimmen jag sov var helt fantastisk! Så peppad efter det. Att få samla alla tankar.
Har fortfarande inte sett något av Eurovision förra året… Vet inte när jag kommer se mina framträdanden, om jag någonsin kommer att göra det? Vi får se.
Kommer i alla fall ihåg allt.
Efter mitt framträdande var det en lång väntan i greenroom där vi satt och väntade på att få höra om vi gått vidare eller inte.
Jag visste att programledarna skulle intervjua mig, men visste inte vilken typ av frågor jag skulle få såklart.
De börjar prata om mina vänner från Malmö och jag vet att jag var chockad över att de visste vilka de var. Sen ber de mig titta mot scenen och där står de. Mina älskade vänner Susanne, Johanna och Therese och dansar inför miljontals tittare!!! Jag blev såå glatt överraskad och chockad till tusen!
Kommer aldrig glömma det! 
Så här glad var jag när de ropat upp Sverige som finalist!
Lycklig över att resan inte slutade den här kvällen!
